Stadsbyggnadsfrågor

När man pratar stadsbyggnadsfrågor börjar det alltid med rapporter som innehåller vackra ord som ”gröna ytor” och ”mötesplatser”. I verkligheten resulterar de flesta nya byggprojekt i stället i sterila, vita och fyrkantiga förvaringslådor utan stadskänsla. Man missar ofta att tänka på det ”mellanrum” som folk också efterfrågar. En bostad är mer än en övernattningsplats. Vi människor behöver en bostadsmiljö, det vill säga ett hem som finns i ett sammanhang. Att bo nära en lokal livsmedelsbutik, en kvarterskrog eller en kemtvätt, är exempel på sånt som skapar det liv och rörelse många efterfrågar. Detta räknas nuförtiden som lyx. Istället för att underlätta för folk att umgås på mer traditionsenliga mötesplatser förbereder byggherrar för en tvättstuga, ett cykelrum eller ett förråd. Det ingenjörsmässiga, tekniska går före det varma, mänskliga. Men människan är ingen robot, utan en social varelse.

När man tänker på mysiga stadsmiljöer så ser man sällan områden byggda inom miljonprogrammet framför sig, utan snarare områden byggda fram till ca. 1940-talet. Man tänker inte på områden i Stockholm som Husby, Tensta eller Alby som mysiga bostadsområden, utan man tänker på Vasastan, Gamla Stan eller kanske Sigtuna. Det som är gemensamt för dessa områden är att så gott som varje hus innehåller butikslokaler på marknivå, trottoarer och/eller breda gator eller torg, framför, bakom, eller i den omedelbara närheten av husen. Trots att vissa av dessa hus innehåller lika många lägenheter eller även fler, som hus i exempelvis Tensta, lever staden på ett helt annat sätt. Men i miljonprogramsområdena har stadsliv och mötesplatser förpassats till centrummarknader långt ifrån bostadshus.

Därför är mitt förslag följande: När man bygger en storstad ska man ha i tankarna en typisk svensk småstad. På så sätt bygger man in en känsla av trivsel. Kärnan är att ha butiker i markplan. Att man nu bygger bort stråket i Rinkeby, som tidigare såg ut som en motorväg i mitten av bostadsområdet, tyder på att det jag beskrivit håller på att hända. Det är dags för andra att tänka om när man bygger nytt, så vi slipper bygga om i framtiden.

Att få nyckeln till sin första lägenhet är något allt färre och färre ungdomar får uppleva. Därför bygger man nu i samma nivå som under miljonprogrammet. Jag hoppas dock på att man lyssnar lite mer och erbjuder också en annan känsla i nya områden, än den som finns i det tidigare miljonprogrammet.