I svensk politik och debatt används ordet Integration ofta för att beteckna den process där invandrare får medborgarskap, etablerar sig i det svenska samhället, och där det svenska samhället anpassas efter den förändring i befolkningssammansättningen som invandringen innebär. Begreppet står i kontrast till assimilering som innebär en process mot fullständig anpassning till majoritetens kultur.
Vad det innebär för oss och hur jobbar man med det?
Att vara nyanländ invandrare i Sverige är något som endast ett fåtal av våra beslutsfattare fått uppleva. När jag kom till vårt land som 23-åring från det krigsdrabbade Jugoslavien mötte jag en helt ny värld och helt nya utmaningar. Jag såg att mycket var bra, men också att många människor begränsade sina drömmar till sina egna förmågor, istället för att utveckla sina förmågor för att uppfylla sina drömmar. Albert Einstein sa en gång att problem inte kan lösas med samma tankesätt som skapade dem.
För mig är Sverige ett land av möjligheter.
Med ditt stöd vill jag bidra med nya idéer och nya sätt att tänka för att lösa framtidens utmaningar. Jag vill arbeta för att arbete och utbildning ska bli en verklig väg ur utanförskap. För att entreprenörskap och företagande ska kunna bli en väg till framgång. Därtill vill jag släppa loss all den kraft som finns i ett starkt och välfungerande civilt samhälle.
Hur uppstod dessa problem med integration i vårt samhälle?
Om någon fick för sig att det är minsann vänsterpartierna som är för invandring och invandrare kan jag försäkra den att så är inte fallet enligt min uppfattning. Vi är kanske bra som ”röstboskap” och så länge vi är bosatta i ”egna” områden. Man kan få höra lovord från vänsterpolitiker när de pratar om Rinkeby som om det var Champs-Élysées de beskriver. Men hemma är de ändå i sin trygga Nacka eller innerstan. Invandrarna skall akta sig för att gå runt i ”de fina kvarteren” för då är man ”antagligen kriminell”. Många gånger så behandlas man som efterbliven eller i bästa fall som ”kusinen från landet”. Påpekanden om att ”så gör vi här hemma i Sverige”, och liknande, har vi (invandrare) alla hört. Det är dessa strukturella problem med den dolda främlingsfientligheten som jag vill prata om.
En del av sk. ”högerpartierna” är för äkta integration, där invandrare inte endast bor i ”vissa” områden utan i hela samhället. Ge mig exempel på en person som kommit hit med vilja att endast förpassas till invandrartäta områden och utan att ta del av det svenska samhället? Redan på 70-talet har mans skapat dessa områden i tro om att ”invandrare” är en homogen grupp, för att det blir ”lättare att erbjuda SFI till alla på samma plats”. Man lär sig mycket bättre svenska på en arbetsplats än i ett sånt område. Sånt skapade en ”vi-och-dom-känsla”. Det finns inga ”dom”, endast ”vi”. Socialistiska experiment som Rinkeby och Alby har kraschat och vi ägnar nu mycket pengar, tid och kraft för att bygga om dessa områden. Fortfarande får man höra protester från socialdemokraterna och deras allierade fackförbund när man pratar om arbetskraftsinvandring. ”Svenska arbetsplatser åt svenska arbetare” osv. Jag är personligen mycket oroad över den typen av retorik.
Byggnads pressekreterare Monica Swärd sade år 2004 att hennes fackförbund ”inte har någon solidaritet med folk som har konstiga namn och åker hem på helgerna.” I en direktsänd TV-debatt år 2005 sade LO-mannen Ingemar Göransson så här: ”Det är som att bära ut sopor, det tar aldrig slut. Man kan å andra sidan inte sluta bära ut sopor för då blir det sopor överallt.”
Källa: Migro
Jag har mycket kvar att säga till om detta, tveka inte att återkomma hit.
created with
