Nuförtiden talas det mycket om “de som redan har det bra ställt” och “de som har behov”.
Jag undrar verkligen om en stor del av “de som har behov” egentligen är i så STORT behov? För annars kan man tänka sig att man skulle göra något för att bli en av “dom som har det bra”.
I Sverige kan man lika gärna ligga på den lata sidan och gnälla över dem som kämpat lite mer…
för då kommer Farbror Staten att tycka synd om en och “stjäla” ifrån de andra som arbetar, för att sedan dela med sig till sina väljare som inte gör det. Man kan fråga sig var logiken ligger i det tankesättet? “Robin Hood” politik?
- Jo, kanske just för:
Att behålla sin starka maktposition för att ta hand om sina väljare som har det lite sämre, stackarna.
Självklart är det en del av politiken att livnära sig på de som vill ha det bättre, de drivande människorna med entreprenörsanda. Företagsamma människor går inte att stoppa, så när de upptäcker att en hel del av den förvärvade inkomsten går åt för att sponsra de som inte har lust att studera, arbeta eller helt enkelt göra något med sitt liv, väljer de att antingen fuska med sitt företag eller så väljer de att flytta till något annat land där systemet är lite vettigare!
Jag tycker att det är lite fel (lite?!) och vill gärna ha ett system som värnar om folk med entreprenörsanda, idéer, företagande... eftersom det är dessa som utvecklar ett samhälle. Det är tack vare dem vi har ett jobb och det är tack vare sådana vi har ett fungerande samhälle.
Det är helt enkelt så att alla inte ärver miljoner och en hel del av "de som redan har det bra ställt" fick kämpa ordentligt för det! De var en av "de som har behov" innan de själva bestämde sig för att göra något åt saken, istället för att bli försörjda av andra och eventuellt betraktas som parasiter.