Jag undrar om att svara i telefon är något man lär sig i skolan här i Sverige?
Finns det överhuvudtaget några regler i samband med att svara i telefon som jag inte har blivit introducerad i?
Det kan t.ex. se ut så här när jag står och pratar med någon kollega och hans/hennes telefon ringer:
-Ã…j, min gamla kollega, säger denne med ett leende medan man tittar i displayen. Sedan svarar han frågande (som i mina öron låter som “vem f**n kan det vara?”) “Ja, det är…Anders? Nämen tjena, det var länge sedan…”
Är just den ritualen någon som man är bara tvungen att utföra oavsett om man vet vem som ringer eller ej?
Personligen så svarar jag med mitt namn bara om jag inte ser vem som ringer (man ringer kanske via växeln så numret är skyddat), inte hinner se efter (om jag kör bil t.ex.) eller om jag inte känner igen numret. Även om chefen ringer så svarar jag med “Hej ***”.
Om någon tycker att jag har fel vill jag gärna veta vilka regler går man efter och det skiler sig från regler när man träffar någon på gatan eller någon annanstans för den delen.
Andra bloggar om: Mobil, telefon, kultur, människor, Sverige