Borta bra men hemma bäst

Var bor du någonstans?
Om utlänningar i utlandet

Jag tror att det värsta man kan som invandrare i Sverige höra är inte i närheten av ord som “svartskalle” eller “blatte”. Det värsta är nog när man kallar även en person som tillhör tredje generations invandrare för “utlänning”.

Själva uppslagsordet (enligt lexikon) betyder följande:
– person från ett annat land (än ens eget)

Så om vi antar att en person pratar om en annan person, vars farföräldrar gillade Sverige så pass mycket att de valde att föda upp sin familj här, och använder ordet “utlänning” kan vi anta att den personen menar att den andre inte har Sverige som sitt eget land. Man blir alltså berövad sin identitet.

Låt oss fortsätta tänka logiskt och nämna några olämpliga utryck som tyvärr lyckades fastna i vardagen, antagligen eftersom ingen protesterar:

• Infödingen frågar nykomlingen om man tänker åka hem över sommaren, som om man annars bodde på ett hotell;
• Den nordisk blonde (vars föräldrar är från Skåne och egentligen har dansk släktursprung) frågar den sydeuropeisk mörke (som råkar bära farfars för- och efternamn från Italien) om hur han trivs i Sverige;
• En svensk gubbe, sur eftersom man faktiskt inte får servera berusade, skriker mot bartendern (med namnet typ Kalle Svensson, adopterad från Indien) att “åka hem”. âä“ Jodå, svarar han eventuellt, varje dag, så fort jag avslutat mitt pass.

Det är fortfarande (procentuell) ett fåtal invandrare som verkligen känner sig hemma här. Tänker man inte före så får man tänka efter. Och om man tänker efter lite så märker man att alla dessa pengar som satsades och fortsätter satsas i olika projekt egentligen är till spillo. Man kan ha använt dem i mycket bättre syften.

T.ex. att ta bort vissa ord från lexikon om man väl misslyckades med att lära ut folket hur man använder dem. :-)

Receptet på hur man trivs ihop hittar man bäst inom sig själv.

Alla eventuella skrivfel i den här bloggen kan bero på att jag inte fick läsa svenska i skolan utan lärde mig själv. Anledningen till det var att jag tillhör den 1:a generationen invandrare och var tvungen att arbeta större delen av dygnet under de första åren. Dessutom skulle jag tycka att det vore konstigt om man sa till mina barn, som är födda här, att åka hem. Ännu värre om man sa det till deras barn eller om man kallade de för utlänningar. Det vore även urlöjligt och hur korkat som helst. Håller någon med mig?